Vi behöver prata mer om för/klimakteriet.
Precis så är det för många kvinnor. Klimakteriet ”drabbar” plötsligt och många saknar kunskap om denna helt naturliga livsfas. Varför är det så? Varför är vi inte förberedda? Varför vet vi inte mer år 2021? Hälften av befolkningen kommer någon gång vara i klimakteriet och det är en helt naturlig livsfas, precis som puberteten.
När jag själv ”drabbades” för några år sedan blev jag varse om hur lite jag visste och hur knapp informationen var. Jag sökte och googlade och blev inte direkt klokare av det jag läste och såg. Det fanns information om vallningar och om hormoner som skulle försvinna, och det visades bilder på aggressiva flämtande kvinnor framför fläktar, sen var det inte mycket mer och jag ställde mig frågan – FINNS det verkligen ingen mer information?
Det här är några år sedan och idag delas mer och mer relevant fakta, men vi har en bit kvar. Det råder fortfarande en del hets kring ålder, vilket troligen bidrar till att många inte heller vill identifiera sig vid fasen och ännu mindre använda ordet klimakteriet. Man tycker att det låter gammalt, att man är tant – på riktigt. Reflektera gärna över hur vi beter oss när vi nämner just vallningar och klimakteriet. Ofta sänker vi rösten och böjer oss lite framåt. Säger en del om inställningen generellt, eller hur?
Låt oss förändra och göra annorlunda, undvika att se negativt på åldrandet. Möt istället kroppen och den lite äldre versionen av dig själv, lyssna på den, ta hand om den. Se klimakteriet som en ny livsfas, vilken inkluderar kropp och själ. Lyssna inåt och landa. Acceptera läget, för det kan du inte ändra på. Du blir äldre, åldras, var glad och stolt över det och den erfarenhet du besitter. Det verkar dessutom så att kvinnor som landar och accepterar sin kropp och livsfas mår mycket bättre i sitt åldrande och klimakterium, vilket det också finns studier som styrker. I länder där man ser positivt på den åldrande kvinnan, sägs klimakteriet inte upplevas lika jobbigt.
Men faktum kvarstår. Kroppen förändras och många har det riktigt jobbigt med sömn, vallningar, viktförändringar och måendet generellt. Flera symptom är diffusa. Det sägs att runt 85 % känner av olika grad av symptom och besvär, vilka delvis kan mötas genom att vara lyhörd och jobba MED kroppen. Vad säger kroppen till oss? Här har vi till exempel stressen som en bidragande faktor till sämre mående, men självklart inte är svaret på allt. Det finns mer vi behöver förstå och få hjälp med.
Kunskap bidrar till lättnad för många kvinnor och idag är det mycket upp till oss själva att ta reda på fakta. Därför kan kunskapen också kännas uppdelad, då det finns både pålästa kvinnor och de som vet väldigt lite. Så i allt detta, vad kan vi göra? Vad kan vi bli bättre på?
Ett sätt är en öppen kommunikation mellan kvinnor. Prata med varandra (utan att sänka rösten), bolla vad som händer. Dela kunskap och erfarenheter, även mellan generationer. Öppenhet ökar både kunskap och acceptans, och tar bort tabun.
Självklart ska vi ALLTID genomgå läkarkontroll om vi mår dåligt, för att utesluta sjukdom, men med kunskap kommer vi lättare vidare. Som det ser ut idag verkar inte heller vården vara helt uppdaterad, och kvinnor upplever många gånger att de inte får den hjälp de behöver, i synnerhet i samband med förklimakteriet. En del vet heller inte vart de ska vända sig. Vårdcentral, gynekolog, privat vård eller vad? Ofta förekommer flera diffusa symtom som kanske kan vara svåra att sätta fingret på. Kanske vet man inte ens vad man ska söka för? Kanske fattar man inte själv att man är i klimakteriet eller förklimakteriet.
Hormonbehandling då - är det farligt eller inte undrar många? Många lever i tron att hormonbehandling leder till ökad risk för bröstcancer och blodproppar, medan det idag finns färska studier som i stället visar flera positiva hälsoeffekter som bland annat bättre livskvalitet, minskad risk för benskörhet, demens, hjärtsjukdom och tjocktarmscancer.
Viktig information i sammanhanget är att för goda effekter, spelar behandlingens uppstart en roll. Man talar om det terapeutiska fönstret, vilket bland annat innebär att behandling bör påbörjas tidigare, i nära anslutning till den sista mensen (menopaus).
Alla kvinnor har ett eget val angående hormonbehandling, men kunskap om vad som gäller behöver spridas. Hur ska vi annars veta? Behöver vi själva löpande uppdatera oss på ny forskning och riktlinjer? Och försöka ställa egna diagnoser?
Under 2019 kom Svensk Förening för Obstetrik och Gynekologi (SFOG) ut med uppdaterade riktlinjer angående hormonbehandling. Riktlinjerna talar bland annat om de positiva hälsoeffekterna av hormonbehandling, samt att den tidigare tidsbegränsningen på 5 års behandling tas bort. Istället ska individuell bedömning göras. Hur får vi del av sådan ny information? Ibland känns det som att kvinnor efter fyllda 45 år glöms bort. Jämför detta med information till unga kvinnor som står inför vuxenlivet eller information i samband med graviditet, där viktig information delas. Kallelse till mammografi och cellprov kommer, vilket är toppen, men visst skulle det underlättat om det fanns lättillgänglig information i samband med klimakteriedebuten, information om vad vi står inför, vart vi ska vända oss om vi får besvär, om hormonbehandling, om vi inte förstår alla nya symtom.
Om vi sedan ser till hälsa och livsstil. Hur ska vi möta viktuppgång och förändrade träningsresultat, hur ska vi tänka runt kosten, ont i kroppen, stelhet och mycket annat. Vi har åldrandet generellt, åldrandet specifikt för kvinnor och sådant som relaterar till faserna i klimakteriet.
Det finns information om träning och livsstil för äldre generellt, men vi behöver också skilja mellan kvinnor och män och även lyfta det som hör till klimakteriet. Här behöver till exempel träningsbranschen uppdateras (PT, träningscoach) Vidareutbildningar inom området finns till viss del, men kvinnor bör idag vara medvetna om skillnader och ställa krav på sin coach eller PT. Finns kunskapen hos din coach? Träningsupplägget skiljer sig åt om vi ser till en kvinna runt 40 – 45 år i förklimakteriet, en kvinna 50 plus, eller en äldre kvinna. Alltså inte samma upplägg som för en ung kvinna runt 25 år. Som träningscoach bör man känna till de olika faserna och vad de innebär för att kunna ge ett optimalt tränings – och livsstilsupplägg.
Ett annat område är medvetenhet om klimakteriet på arbetsplatsen. Tabun lever kvar och många kvinnor är säkert rädda för att klassas som ”jobbig klimakterietant”, eller känner kanske oro att riskera sin karriär. De flesta kvinnor biter troligen ihop, döljer sina vallningar och förstår kanske inte heller varför de blir extra stressade, dimmiga i huvudet och glömmer saker (klimakteriesymptom). Känns det igen? Det finns mycket att jobba med här.
Förståelse och kunskap behövs hos medarbetare, ledning och övriga chefer. Det är inte bara kvinnor som behöver information. Det talas mycket om psykisk ohälsa och stigande tal relaterat till utbrändhet och depression. Detta uppmärksammas hos företag, man ser kostnaden och jobbar med rehab. Många som insjuknar är kvinnor mitt i livet.
Hållbarhet och det hållbara företaget för framtiden? Företagsekonomiskt och socialt (inklusive hälsa och välmående), samt den jämlika arbetsplatsen. Här behöver kvinnan i klimakteriet fasen vägas in. Medvetenhet kan ge mycket positivt tillbaka för företag som lyfter detta.
Hur upplevdes klimakteriet i generationerna före oss? Är det annorlunda idag? Om vi tittar på våra mammor och deras mammor, verkar det som det idag förekommer mer besvär. Kanske beror det på att dagens kvinnor faktisk pratar mer med varandra, eller så är det jobbigare idag? Vi har stressen, en annan livsstil, andra krav inom arbetslivet, mitt i karriären, ta ansvar för barn, åldrande föräldrar mm. Om vi ser några decennier tillbaka, är det stora förändringar som skett. Vi lever idag ett annat liv. Vi blir äldre men lever ”ett yngre liv” och så kommer det att fortsätta. Många kvinnor kommer också att jobba fler år än tidigare innan pension.
Kvinnor ställer idag också högre krav på sig själva jämfört med tidigare, vilket i sin tur kan leda till ett osunt kontrollbehov och stress. Inte bara inom arbetslivet utan även privat. I en värld där vi matas av det perfekta livet på sociala medier kan det bli tufft att stå emot. Man kan väl säga att det är ett komplext livspussel som ska lösas för dagens kvinna.
Förhoppningsvis står vi inför en spännande utveckling gällande synen på klimakteriet? Bara under de senaste åren har det hänt saker. Det finns en annan öppenhet och acceptans men det finns mer att göra. Det är många kvinnor som mår dåligt, kvinnor som inte får den hjälp de behöver. Det behövs mer information på flera områden. Vidare finns skillnader mellan storstad och småstad. Storstadskvinnan har generellt ett annat utbud beträffande vårdmöjlighet och läkare.
Så sammanfattningsvis – Hur kommer vi vidare? Kommunikation, fler reflektioner och insikter öppnar upp för nyttiga funderingar och samtal, stort som smått.
Vi kan alla göra något. Om vi alla, från och med nu, börjar göra annorlunda och lite tvärtom, står för vårt klimakterium, pratar med varandra och delar med oss och ställer krav. Då kommer vi vidare och hjälper också de kvinnor som kommer efter oss.
Källor:
https://www.sfog.se/start/om-sfog/aktuellt/sfog-raad-foer-menopausal-hormonbehandling-2019/